Det hände för några veckor sedan, och har försökt glömma, förtränga, tänka på annat. Men nu går det inte längre. Jag drömmer mardrömmar och får flashbacks på dagtid.

Min (före detta) bästa kompis ringde mig en eftermiddag och frågade om jag kunde komma hem till honom, för han behövde prata av sig. Detta är alltså en person som jag litade på, som har funnits i mitt liv sen 10 år tillbaka i tiden. 

Jag åkte hem till honom och där hände det. Han gjorde ett utfall mot mig och tog tag med häderna runt min hals. Han tryckte ner mig på soffan. Sen har jag svårt att minnas. Jag minns bara att han höll fast mig, satt ovanpå mig och drog och slet i mina kläder. Mitt i altihop slutar han, tittar på mig chockad, som om han vaknat upp ur en trance eller nåt. Sen sprang han därifrån.

Just i dag känns allt så jävla ruttet och jobbigt. Man skulle kunna säga att jag inte skulle försöka fly om döden försökte ta mig just nu.

Så fort jag är med Honom så gör det ont. Jag vill inte titta på Honom för då drabbas jag av svåra känslor av sorg. Han är min bästa vän, helt fantastisk. Jag är så otroligt kär i Honom, vill leva hela mitt liv med Honom, men Han vill inte ha mig. 

Det kändes så bra från i tisdags fram till i går kväll. I tisdags fick jag ju reda på att Han inte vill något mer med mig, att det vi ändå hade är över. Men det kändes bra, för jag hade undrat och oroat mig, märkt det på Honom. Att allt inte var som det skulle. Den ovissheten var värre än att få veta att Han inte vill ha mig som jag vill ha Honom.

I går drabbades jag dock plötsligt av ett djupt vemod inför den här situationen. Jag vill antingen komma över Honom nu, eller att Han ska vilja ha mig igen, så fort som möjligt.

Inte nu i tisdags, men tisdagen innan dess, berättade min dåvarande älskare att Han kärat ner sig i en tjej. Han sa att hon inte var kär i Honom, och Han mådde inte alls bra. Mitt hjärta krossades också, men jag visade ingenting för Honom, utan jag stöttade Honom istället.

Jag kände att jag behövde veta om det skulle bli nånting mer mellan mig och Honom, så jag frågade. Varpå Han sa att: Inte i dag.

Jag tolkade detta som att Han skulle vilja igen, snart, vilken dag som helst. Men nu i tisdags kände jag att jag måste få veta hur Han känner. Han sa att Han var ledsen, men Han var inte sugen på sex. Efter det har vi fortsatt vara kompisar. Han är min allra bästa vän och jag vill aldrig förlora Honom.

Men det är något som inte stämmer här. Det är en känsla jag har, och jag brukar ofta känna på mig saker. Men jag vet inte vad det är jag känner på mig, vilket också är väldigt vanligt i mitt fall. Jag liksom bara känner på mig något, men jag vet inte vad. Jag vet bara att det har med Honom att göra.

Tiden får utvisa vad det hela handlar om... Jag återkommer.

I torsdags fick jag en liten stund tillsammans med Honom. En liten kort stund i ett rum med andra. Han var på dåligt humör. Sur, vresig, irriterad och så vidare. Inte på mig, utan på... ingenting egentligen.

På eftermiddagen, i min ensamhet skickade jag ett sms till Honom. Lagom snällt och trevligt så där, noga med att inte verka för påstridig. Men Han svarade inte. Inte heller nästa dag, eller nästa eller nästa. Trots att jag hörde av mig lite då och då.

Fullkomligt och helt trasig inombords, skakande av alla dessa känslor av förtvivlan, insåg jag att Han vill inte ha med mig att göra längre.

I dag skrev jag till Honom via sms att jag ska sluta höra av mig eftersom Han uppenbarligen inte vill ha mig i sitt liv över huvud taget.

Efter ett tag svarade Han. Han mår dåligt igen, psykiskt. Han skrev att Han kommer i morgon, att vi ska ses då. Jag hoppas, men jag tar ingenting för givet.

Har du använt nån sexleksak? Vilken: Ja, fingervibrator och rabbit.

När hade du sex senast? Med vem: Med Honom, för knappt två veckor sen.

Finns det nakenkort på dig i vuxen ålder? Nope.

Har du haft ett one - night - stand? Ja, för mer än 10 år sen.

Hur många har du haft sex med? 25.

Om du fick ha sex med en kändis vem skulle det vara: Johnny Depp.

Har du blivit påkommen när du haft sex? När och av vem: Det var när jag var 17 år. Jag och mitt ex hade sex i mitt rum när min mamma knackade på. Hon skulle tvätta och ville att jag skulle komma ut med min smutstvätt. "Du behöver inte klä på dig, jag vet att ni har sex där inne", sa hon. Usch, vad skämmigt det var!

Har du kommit på någon som haft sex? Vilka: Ja. För några år sen var jag i Helsingfors och vi satt i en park och drack folköl. Jag skulle gå och kissa och gick bakom en buske. Bakom busken bredvid låg ett naket par och knullade. De brydde sig inte om att jag var där, utan de bara fortsatte.

Vilken plats fantiserar du om att ha sex på? Jag och Han har haft sex hemma hos Honom och på toaletter. Jag gillar verkligen att ha sex på toaletter, så det fantiserar jag om.

När hånglade du senast? För knappt två veckor sen.

Största åldersskillnaden på dig och ett hångel: 14 år.

Hur gammal var du första gången du hade sex: 16.

Med vem var det: en kille jag inte kände och träffade på en fest.

Vad tänder du på: Honom.

Har du hånglat med nån kompis flickvän/pojkvän: Jag skäms, men, ja det gjorde jag en gång, men det var 12 år sen.

Jo, men faktiskt så är det så!

Nu vet jag att Han är kär i en annan tjej. Jag vet också att hon inte är kär i Honom.

Jag vet nu att Han är min absolut bästa vän någonsin.

Vi kan vara stressade, fulla av ångest och må skit, men så fort vi träffas ändras det.

Jag kan inte förklara det på annat sätt än att det finns någon slags energi mellan oss. Vi blir så otroligt lugna, avslappnade i varandras sällskap.

Jag älskar Honom, och kommer så alltid att göra. Kanske vill Han ha mig i framtiden, kanske blir Han kär i mig då. Jag kan vänta. Så länge det behövs.

Vi träffades på stan. Dagen innan hade Han ringt bara för att höra min röst. Jag var så lycklig när vi skulle ses igår. Jag väntade på honom, kände någonstans på mig att jag borde vara nervös pirrig.

Så dök Han upp. Som en uppenbarelse. Denna underbara, fantastiska, mysiga, omtänksamma, sexiga, kramgoa, snygga, charmiga kille som jag kärat ner mig i fullständigt.

Han satte sig bredvid mig, gav mig en lång kram och jag andades in Hans doft. Kände mig med ens lugn. Jag känner mig alltid lugn när jag är med Honom.

"När ska du och din killkompis flytta ifrån varandra?" frågade han och såg på mig.

"Snart. Jag står ju i lägenhetskö, så jag hoppas att det blir snart", svarade jag.

Han såg på mig, nickade, riktade blicken framåt igen. Sedan tillbaks. Mötte min blick.

"Ja, för ni kan ju inte fortsätta att bo ihop hur länge som helst", sa Han. 

Vi var tysta en lång stund. Sen tittade Han på mig med sorgsen blick.

"...för... jag har kärat ner mig", sa Han.

Varje kväll har jag bett till Gud att detta skulle ske. Att Han skulle bli kär i mig. Jag hade inte vågat berätta vad jag känner för Honom, utan jag hade sagt att jag inte var kär i Honom heller.

What a lie.

Jag blev så lyckligt förvånad.

"Va?!" utbrast jag.

Han såg på mig igen.

"Ja, jag har kärat ner mig", upprepade Han.

Jag kan inte med ord beskriva hur lycklig jag kände mig då. Lyckan var som en vild fors inom mig och jag ville bara kasta mig om halsen på Honom.

"Men det är inget bra", sa Han då, och jag trodde att Han syftade på att jag bor ihop med en killkompis. Kanske tycker Han, min stora kärlek, att han inte vill vara tillsammans med mig förrän jag flyttat ifrån killkompisen?

"Varför är det dåligt?" sa jag.

"för att jag bara är ett ligg", svarade Han.

Där och då hade jag kunnat ropa rakt ut att Han inte alls bara är ett ligg för mig, utan att jag är kär i Honom. Men det gjorde jag inte.

"Vadå? För mig?" sa jag, av någon anledning.

"Va?" sa Han.

"Tror du att du bara är ett ligg för mig?"

"Nej! Alltså det är inte dig jag är kär i, det är en annan tjej..." 

Varje dag, timma, minut, sekund (and so on) av mitt liv går åt till att tänka på Honom. Varje natt drömmer jag om Honom. I drömmarna är vi tillsammans. Han är glad och lägger armen om mig. Skämtar, skrattar och smiter in med mig någonstans och där har vi hämdlöst sex. Sådant sex som jag bara haft med Honom.

Jag har inte träffat Honom på flera dagar, och varje sekund utan Honom gör ont. Jag kan inte berätta för Honom hur jag känner, för kanske skrämmer jag då bort Honom. Han är inte kär i mig, det sa Han.

I morse ringde Han. Jag blev så hila förvånad och när jag först tittade på mobilens display fattade jag inte att det var Han. Jag kunde liksom inte tro det. Det var härligt. Hans röst, skrattet. Han, Han, Han...

Ofta undrar jag om det kommer hända något mer mellan oss, eller om Han inte vill längre...