I torsdags fick jag en liten stund tillsammans med Honom. En liten kort stund i ett rum med andra. Han var på dåligt humör. Sur, vresig, irriterad och så vidare. Inte på mig, utan på... ingenting egentligen.

På eftermiddagen, i min ensamhet skickade jag ett sms till Honom. Lagom snällt och trevligt så där, noga med att inte verka för påstridig. Men Han svarade inte. Inte heller nästa dag, eller nästa eller nästa. Trots att jag hörde av mig lite då och då.

Fullkomligt och helt trasig inombords, skakande av alla dessa känslor av förtvivlan, insåg jag att Han vill inte ha med mig att göra längre.

I dag skrev jag till Honom via sms att jag ska sluta höra av mig eftersom Han uppenbarligen inte vill ha mig i sitt liv över huvud taget.

Efter ett tag svarade Han. Han mår dåligt igen, psykiskt. Han skrev att Han kommer i morgon, att vi ska ses då. Jag hoppas, men jag tar ingenting för givet.